Älgåprofilen januari: Mikael Nilsson

Många är de som förväntansfullt lyssnat efter att nästa nummer skulle läsas upp. Många, men inte lika många, är de som ropat ”bingo” i nästa ögonblick. Sulviksbingon har under många somrar varit ett naturligt inslag och en uppskattad aktivitet på lördagarna. Mikael Nilsson har varit en lika uppskattat bingoutropare.

Hans bana som aktiv och engagerad inom Älgå SK började dock långt tidigare.

– Ja herregud, när var det…när jag var 9–10 år, berättar Mikael med en eftertanke.

– Kjell Berg var tränare och åkte runt och hämtade upp folk innan träningen.

Tidig A-lagsdebut

Som för så många andra var det genom ett fotbollslag Mikael hittade till Älgå. Precis som för många andra ledde ungdomsfotbollen så småningom till seniorfotbollen.

– Jag tror att jag spelade den första A-lagsmatchen när jag var 13 år. Vi såg upp till de stora spelarna och frågade om man fick vara med när det var lite folk.

Älgå rörde sig kring division 6 och 7 på den tiden. Några år senare kom man in i en riktigt positiv trend, bland annat genom tränaren Kjell Franzéns intåg i klubben. Kjell kunde vara hård i sin tränarstil och tuff i jargongen, men var en mycket uppskattad ledare. I spelartruppen var stämningen mycket god.

– Man gick och väntade hela dagen på att träningen skulle börja på kvällen. Vi åkte till Älgvallen när klockan var fem även om träningen inte var förrän sju. Efteråt var det alltid någon som såg till att bastun var igång, så man var inte hemma förrän 23–23:30 på kvällen.

Älgå SK 1982

Det hela kulminerade 1983 då Älgå SK stod som seriesegrare i division 6. Då var Mikael i 20-årsåldern och spelade som mittback i laget som släppte in minst antal mål i Värmland den säsongen.

– Tre av fyra i den backlinjen blev uttagna i kommunlaget det året och spelade mot Eda.

Åren i början och mitten av 80-talet pekar Mikael ut som en höjdpunkt.

– 1982, 83 och 84 – när Kjell Franzén kom till föreningen som tränare – är definitivt den roligaste perioden jag haft i klubben som aktiv.

Tillbaka som tränare

Var sak har dock sin tid och alla framgångssagor har oundvikligen ett slut. Vintern 1986 lämnade Mikael Älgå och gick till Åmotfors IF där han spelade två säsonger. Därefter kom han tillbaka och spelade ytterligare ett par säsonger för Älgå innan spelarkarriären avslutades.

Engagemanget för fotbollen fortsatte dock, även om det inte skedde direkt.

– Jag höll uppe något år, men sen fick jag frågan om att bli tränare.

Mikael tackade ja till detta uppdrag och ledde sedan Älgå under ett par säsonger i division 7. Det blev aldrig någon serieseger, men däremot vann man DM för division 7-lag. Detta DM var upplagt som ett poolspel och Älgå skulle möta två andra lag på Älgvallen.

– Det var tidigt på våren och det hade snöat, så vi fick sopa fram linjerna på fotbollsplanen, berättar Mikael.

– Men domaren godkände det och senare på dagen smälte snön.

Bingo och loppis

Efter sejouren som tränare fortsatte Mikaels engagemang i klubben på flera olika sätt. Under många år anordnade han loppisar och bidrog därmed till ekonomin i klubben.

Sulviksbingon har också varit en enormt viktig inkomstkälla och där har Mikael ofta funnits med, bland annat som bingoutropare. Även i styrelsen har han haft olika uppdrag, senast i rollen som ungdomsansvarig i början på 2010-talet.

Vid sidan av aktiva roller har Mikael ofta funnits med som åskådare – inte sällan som speaker på hemmamatcherna – när olika Älgålag spelat i olika divisioner. En tidsperiod han minns är den under 00-talet då Älgå gick från division 7 och upp till division 5. Vid den tiden hade klubben faktiskt en hejarklack vid namn ”Moose Pack” som både syntes och inte minst hördes.

Mikael kommer ihåg stämningen.

– Det var mycket folk på matcherna och Moose Pack var igång! Det var trummor och det var hejarramsor, minns Mikael.

– Och vilket lag vi hade, Thomas ”Lorden” Andersson, ”Lell-Peter” Johansson, Patrik Karlsson, Mikael Nordström…

Den erans absoluta höjdpunkt var kanske 2005 och toppstriden i sexan som var en duell mot en gammal rival.

– Jag kommer så väl ihåg när vi spelade seriefinal borta mot Hillringsberg. Jag och Bo-Göran Kaspersson sa att vi skulle gå hem om vi vann.

Älgå vann den rafflande matchen med 1-0 och nog inleddes promenaden hemåt, men tids nog blev man ändå upplockade med bil.

Bättre och sämre perioder

Under klubbens 90 år har det såklart även funnits tyngre perioder då det inte varit lika roligt. För Mikaels del är det en särskild händelse som inte ligger särskilt långt bort i tid. Han pekar på när samarbetet med Klässbols SK upphörde efter succésäsongen 2014 då Älgå vann både division 6 och division 7. Den stora osäkerheten som uppstod därefter ledde till spelarflykt.

– Det kändes som om alla slutade på en gång, det var jättetråkigt!

Det efterföljande året lyckades man med nöd och näppe fullfölja en säsong i division 5 med en tunn spelartrupp.

Dessbättre finns det gladare stunder och roligare minnen att se tillbaka på. Mikael har ett givet sådant.

– Mitt bästa minne är när vi spelade seriefinal i Charlottenberg på hösten 1983. Älgå spelade mot Örnen och vi vann matchen med 3-1, berättar Mikael och fortsätter:

– Det kom 600 personer, även folk som vanligtvis inte går på fotboll.

Från Älgå kom faktiskt bussar man hade hyrt in för matchens skull. Det var dock inte den helt avgörande matchen, även om det var en seriefinal.

– Vann vi där så räckte det med en seger till. Sen vann vi borta mot Ås och då var det klart.

En av de besvikna Örnensupportrarna skulle dock promenera hem med Mikael efter en annan seriefinal, många år senare.

– Han som stod bakom mål och tog bilder och hejade på Örnen var Bo-Göran Kaspersson, skrattar Mikael.

Det finns många sätt att engagera sig i en idrottsförening och många sätt att bidra till verksamheten. Mikael Nilsson har har under många år lagt ner mycket jobb och ägnat många timmar åt Älgå Sportklubb. Även om han inte längre, åtminstone inte för tillfället, är aktiv i klubben så är han helt klart en riktig Älgåprofil värd att uppmärksamma och att uppskatta.