Generationsväxlande Älgå klarade topplacering

När Älgå ramlade ned i sexan 2011 så klarade man fallet anmärkningsvärt bra. Nyförvärven var fler än förlusterna, vilket inte följer standardmallen för lag som degraderats i seriesystemet.

Den här gången klarade sig inte Älgå lika bra. Henrik Magnusson, årets spelare 2012 och skytteligavinnare i division 5, bestämde sig för att prova lyckan med IFK Sunne. Dit följde också målvakten, lagkaptenen och Älgå-profilen Thomas Larsson med.

Henrik Magnusson lämnade Älgå för IFK Sunne inför den här säsongen.

En annan duo exporterades till Mangskogs SK – Andreas Magnusson och Fredrik Olsson. Till division 3-spel med Arvika Fotboll gick Björn Ryman, årets spelare 2011. Även David Viklund lämnade Älgå för att hamna i Örnen.

Att dessa spelare lämnade stora luckor efter sig gick inte att bortse från. Jämför man startelvan från den sista matchen i femman med den från premiärmatchen mot Örnen så var det bara Martin Teodorsson, Robin Karlsson, Emil Henriksson och Henrik Ryman som var kvar.

Emil Henriksson.

Daniel Schröder, nu tillbaka som huvudtränare, trodde dock på en mestadels framgångsrik säsong.

–Topp tre var väl målsättningen jag hade. Jag kände att vi nog inte skulle kunna utmana om seriesegern i år, men klarade vi topp tre så hade vi gjort en bra säsong, säger Daniel.

Problemet var snarare en viktig detalj i form utav att ha en fotbollsplan att spela på. Älgvallen hade dränerats året innan och alla längtade efter att äntligen få spela på hemmaplan igen. Oroväckande nog så verkade inte gräset växa på Älgvallen.

–Några veckor före premiären fick vi reda på att det inte skulle gå. Det var tur att vi fick spela matcherna på Hammarsvallen, men vi fick springa omkring och träna där vi kunde.

Den föregående säsongen med Linnevi i Klässbol som hemmaplan var fortfarande i färskt minne. Detta scenario ville man definitivt undvika. Faktum var dock att när man tränade på Prästängen i Arvika så var träningsnärvaron hög. Det för många korta avståndet till träningen gjorde att man klarade sig förhållandevis bra utan sin riktiga hemmaplan.

Vårens hemmamatcher spelades på Hammarsvallen i Köla. Älgvallen dränerades om, gräs såddes och tummar hölls för att höstsäsongen skulle gå att spela där.

Poängfattig inledning

Som om inte allt detta vore nog så fick laget en tuff start på säsongen. Älgå skulle möta de båda förhandsfavoriterna Jössefors och Lysvik i omgång två respektive fyra. Tre poäng i premiärmatchen mot Örnen var därför extra viktiga att ta.

–Det kunde vara bra att få en bra start eftersom vi hade tuffa matcher i början, menar Daniel.

Dessvärre levde inte verkligheten upp till förhoppningarna. Älgå ledde med 1-0 och hade bud på desto fler mål, men…

–De hade två chanser i andra halvlek och båda satt.

Division 6-premiären slutade i en bitter förlust. Ännu värre skulle det bli i derbyt mot Jössefors i matchen som följde. Älgå besegrades med 3-2 efter att man haft en boll inne men det dömdes inte mål.

Ofördelaktiga domslut fick man även lida av i matchen mot Bäckalund. Där blåstes det offside felaktigt då Älgå fick friläge men en skadad back låg kvar långt nere på plan och upphävde offsiden.

–Det grinade oss illa, plus att vi var lite oförmögna att göra mål.

Storseger mot Gettjärn

Ytterligare en förlust kom i ”hemmapremiären” mot Lysvik. Men när det väl lossnade, då lossnade det rejält. Bortamatchen mot Gettjärn blev en klassiker den här säsongen.

–Då spelade vi faktiskt lite propagandafotboll.

Matchen slutade hela 8-2 till Älgå, vars dåvarande tabellposition förvånade Gettjärns ledare och supportrar.

Den matchen var en vändpunkt för Älgå som vann alla matcher utom den sista under våren. 2-0 blev 2-2 i den andra halvleken borta mot Åmotfors/Ås.

–Vi ledde med 2-0 och hade allt under kontroll. Jag förstår fortfarande inte hur vi släppte upp till 2-2. Det var nog den risigaste halvleken vi gjort i år.

”Delad tredjeplats”

När sommaruppehållet anlände så var Älgå fyra i tabellen, men med samma poäng fast sämre målskillnad än trean Bäckalund.

–Med tanke på den starten vi hade så var det gött att ligga såpass högt upp ändå, säger Daniel.

Eftersom man skulle ställas mot de tre ovanliggande lagen under de fyra första omgångarna så fanns alla möjligheter att blanda sig i toppstriden. Samtidigt var man också förvarnade om att det kunde bli tufft.

–Efter våren så visste vi att det nog inte skulle rasa in poäng.

Äntligen hemma

Revansch mot Örnen fick dock Älgå. När det äntligen var dags för den riktiga hemmapremiären på Älgvallen så hade det nästan gått två år sedan en A-lagsmatch spelats där. Det var den 26 augusti 2011 som Älgå mötte Gillberga.

Markus Ekblom i hemmapremiären mot Örnen.

Örnen besegrades med 4-1 efter en islossning under de sista fem minuterna. Men någon revansch mot Jössefors på Älgvallen fick inte Älgå. Serieledarna vann med 2-1, men med bättre utdelning på chanserna så hade i alla fall en poäng inte varit orättvist på något sätt.

Just effektiviteten framåt har varit ett återkommande samtalsämne de senaste åren. De glada dagarna då ”Lell-Peter” Johansson och Thomaz ”Lorden” Andersson sprutade in mål är sedan länge förbi. Med bättre prickskytte hade exempelvis matcherna mot Jössefors och Bäckalund kunnat sluta på ett bättre sätt.

Thomaz ”Lorden” Andersson.

I hemmamatchen mot de sistnämnda så skapade Älgå massor av bra chanser, men lyckades ändå förlora med 1-2. I och med detta tappade laget mark i kampen om tredjeplatsen.

–Jag trodde vi skulle ta dom på hemmaplan faktiskt.

Jagade av GIK/BIK

Gunnarskog/Bortan gjorde en bra höstsäsong och kom smygandes nedifrån och ett scenario uppstod plötsligt där Älgå riskerade att ramla längre ned i tabellen. Men eftersom laget lyckades sno en poäng i bortamötet med Lysvik och Gettjärn lämnade w.o. så blev tillvaron snart tryggare.

När Älgå bortaslog Gunnarskog/Bortan med 5-2 så kunde man sedan ägna sig åt att jaga tredjeplatsen i serien.

Inför den sista omgången hade man också tagit sig upp på den, även om det var tack vare bättre målskillnad. Teoretiskt sett hade Älgå råd att förlora hemmamatchen mot Åmotfors/Ås, men det förutsatte att Bäckalund besegrades av Gunnarskog/Bortan. På samma sätt kunde även oavgjort räcka, men för att vara på den säkra sidan så var det seger som gällde.

–Vi kände allihop efter den halvleken på våren att vi skulle ta revansch. Vi ville visa att vi inte var så dåliga som vi var där, säger Daniel.

Den första halvleken på Älgvallen blev mållös, men det oroade bara åskådarna.

–Det var inga farligheter bakåt. Bara vi fick in ett mål så var det lugnt.

Så blev det också. Älgå gjorde två snabba mål i upptakten av andra halvlek och kunde slutligen vinna matchen med 3-1. Tredjeplatsen i division 6 nordvästra herrar var i hamn.

En lyckad säsong

När säsongen nu kan summeras så kan man konstatera att Älgå svarat för en mycket bra insats. Nedflyttningen från femman, tunga spelarförluster, generationsskifte och en något rörig vårsäsong till trots.

Yngre spelare som exempelvis André Jakobsson och Aleksander Ruud kom in och tog plats på ett bra sätt. Nyförvärv som Markus Ekblom och Jonas Johannesson smälte direkt in i gruppen och var pådrivande. Inte minst så gjorde lagkaptenen en bra säsong.

–Robin Karlsson har tagit ett stort steg i år och har haft en hög lägstanivå. Han tog kaptensbindeln och visade vägen. Han har varit en talang på träningarna men har inte fått ut det riktigt på matcherna, berömmer Daniel.

Mellan stolparna täckte Robin Larsson upp för sin storebrors frånvaro på ett föredömligt sätt.

–Robin räddade oss många gånger. Även om vi saknar Thomas som person så har vi klarat oss bra.

Bäst framåt och intern skytteligavinnare var Jonas Johannesson på blott sex fullträffar.

Femma i sjuan

I division 7 svarade U-laget för en väl genomförd säsong.

–Klarade vi topp 5 så hade vi gjort det fruktansvärt bra, säger Daniel om förväntningarna inför säsongen.

Bra gjorde man det också. Femma blev just den tabellpositionen som laget landade på i slutändan.

–Vi gjorde några riktigt bra matcher, konstaterar Daniel.

I öppningsmatchen vände man underläge till seger med 4-3 mot blivande tabelltvåan Koppom på bortaplan. En annan var den mot Sillerud.

–Matchen borta mot Sillerud var minnesvärd. Det var spöregn och vi kom med bara 11 spelare. Hälften av oss gick på knäna i slutet.

I halvtid låg Älgå dessutom under med 1-0.

–Ingen trodde egentligen på det i omklädningsrummet, men plötsligt så ledde vi med 2-1.

Några av de yngre spelarna i U-laget som gjort bra ifrån sig under säsongen är Karl Milde och Albin Riddargård Persson. En av de i sammanhanget äldre spelarna som gjort ett bra avtryck är Christopher Roynezon som gått framåt i år.

Den interna skytteligan i U-laget vanns utav Emil Henriksson som svarade för sju fullträffar.

Till nästa säsong är det nu lite mindre än sex månader kvar, men innan dess väntar bland annat Brônske Night Open och Julcupen förstås.

Som vanligt vill undertecknad passa på att rikta ett tack till Daniel Schröder och givetvis till alla som besöker hemsidan.