Säsongskrönikan 2011 – vårsäsongen

22, 3, 3, 16. Bara 12 poäng inspelade och 24 mål producerade framåt. Fotbollsäsongen 2010 kommer vi minnas som en dyster sådan. Säsongen då Älgå SK åkte ur division 5 efter en fyra år lång sejour där.
Men samtidigt inleddes jakten på en serieseger i division 6 och en återkomst i femman.

Vintermörkret kom tidigt hösten 2010. Men samtidigt fanns det ljuspunkter som väckte förhoppningar inför fotbollssäsongen 2011. Det mycket unga U-laget hade gjort en bra säsong i division 7 och det var tydligt att framtidens spelare redan fanns i klubben. I A-laget skulle laguppställningen i princip vara oförändrad, vilket är anmärkningsvärt för ett lag som ramlat ett steg ned i seriepyramiden. Det var faktiskt så att det var fler nyförvärv än förluster.
–Efter den säsongen vi hade i fjol resultatmässigt så är det fantastiskt att få så många nya när vi åkt ned en serie, konstaterade nye huvudtränaren Daniel Andersson en tidig vårdag då laget tränade på Viks grusplaner.
Nio in, bara en ut. Detta gjorde att det såg bra ut för laget som förväntades tillhöra toppen av division 6 västra herrar.
Men en enkel resa tillbaka till femman räknade man inte med.
–Jag har vunnit division 6 några gånger själv med Klässbol, men det är alltid ett par lag som vill blanda sig i, säger Daniel åtta månader senare.
Älgå var nämligen inte det lag som det snackades allra mest om inför seriepremiären i maj. Det storsatsande nykomponerade Eda-hopkoket IFK Ås/Åmotfors med massor av spelare från grannarna Örnen och Eidskog stod för publiciteten och favoritskapet.
Mangskog, som misslyckats i kvalet till divison 5 säsongen innan, var i mångas munnar ingen direkt kandidat. Det var också Mangskog som stod för motståndet i seriepremiären. Efter resultatet 1-1 med stark mersmak för hemmalaget Mangskog var stämningen inte på topp i Älgås omklädningsrum. Med facit i hand var det en av säsongens sämsta insater laget stod för i premiären.

IMG_9305

Björn Ryman och resten av Älgå-laget fick bara en anledning till att jubla i seriepremiären borta mot Mangskog.

–Det kändes aldrig jättebra under våren, även fast vi vann matcherna.
I hemmapremiären besegrades Värmskog tämligen komfortabelt med 5-0, men det hade lika gärna kunnat bli det dubbla. I den tredje omgången besegrades Jössefors med 1-0 i derbyt på Forshälla efter mål av Tobias Olsson.

IMG_9615

Andreas Magnusson i matchen mot Värmskog.

IMG_9796

Älgå besegrade Jössefors med blott ett mål mot noll på Forshälla.


Sen, i den fjärde omgången, var det dags för match mot betydligt tyngre motstånd. Då var det nämligen seriefavoriterna Ås/Åmotfors som Älgå tog emot på Älgvallen. Skulle den första förlusten komma då? Svaret blev nej.
–Då gjorde vi helt plötsligt en jäkla bra match i 90 minuter. Vi spelade hyfsat i första halvlek och i andra tryckte vi tillbaka dom och det var spel mot ett mål.
Älgå besegrade Ås/Åmotfors med 3-0 och det var ett styrkebesked.
–Då började pojkarna känna att saker började fungera.
Ås/Åmotfors fortsatte att tappa poäng i omgångarna som följde och plötsligt föreföll de inte speciellt stabila. Mangskog var däremot fortsatt obesegrade och producerade massor av mål.
Men även Älgå vann sina matcher och var obesegrade – tills en grå kväll i mitten av juni. “Sillerud borta” blev en av nyckelmatcherna i negativ bemärkelse den här säsongen. 3-2 till Sillerud var något av ett chockerande och helt oväntat resultat. Dessutom var det inte oförtjänt.
–Det hade man inte räknat med, det var en riktigt regnig kväll. Jag tyckte Sillerud var bra, trodde de skulle ta många poäng.
Men det var tre viktiga poäng som förlorades den där kvällen. Älgå hade tappat mark mot Mangskog i toppen.
–Vi visste redan då att det skulle vara svårt att ta igen de poängen.
IMG_0410

Tobias Olsson i matchen mot Koppom/Köla.


Förlust i efterföljande match mot Koppom/Köla hade inte varit acceptabelt. Som tur var blev det inte så, men helt lätta var inte de tre poängen att ta. Älgå utklassade K/K sett till spelet, men man missade fantastiskt många målchanser och vann med 3-1 – bara. Man hade kunnat satt både två och tre gånger så många mål.
Men tre poäng blev det och resultatet kom i repris mot Örnen på hemmaplan i våravslutningen. Örnen var stämplat som ett lag i kris inför och i början av säsongen, men blev allt bättre och bättre. De skulle bland annat klara 1-1 borta mot Ås/Åmotfors.
Älgå klarade de dock inte av, utan matchen slutade som sagt 3-1 och när halva säsongen var spelad så var Älgå tvåa efter Mangskog.
–Det kändes bra att vi låg där vi låg och att Ås hade tappat lite.
Älgå hade blivit bättre och bättre, men det var först på hösten som man blev som bäst.
–Vi var med under vårsäsongen i serien och tog våra poäng, men man stod med hjärtat i halsgropen en del matcher, det var uddamålsvinster. Vi fick ingen utdelning, men det tycker jag vände efter uppehållet.
Och i höstpremiären skulle man behöva vara bra, för då väntade en seriefinal mot Mangskog som ännu var obesegrade. En poäng skiljde lagen åt.
–Vid vinst skulle vi gå förbi.